Sommarparadiset som nästan försvann fyller 150 år – idyllen i den historiska kanalbyn Vääksy fick en ny chans

Aleksis Kivi, Jean Sibelius och andra kändisar älskade Vääksy om somrarna i slutet av 1800-talet, men hundra år senare låg byn öde och den sista kvarnen vid älven skulle brännas ner av brandkåren. Den gamla trähusmiljön i närheten av Lahtis har bevarats med hjälp av sega invånare som trott på att det lönar sig. Sommaren 2021 firar Finlands mest trafikerade insjökanal 150 år.

Länk förknippad med bilden

Utanför dörren står en gammal mangel. Innanför dörren till det chockrosa stenhuset möts resenären av ett kafé där två franska pudlar häller i sig varsin café au lait.

Skojade bara. Egentligen är det deras ägare, Minna Laulajainen och Harri Blom, som hyrt en stuga i Vääksy och nu njuter av en lugn stund i den franska byhandeln.

Det doftar kaffe och lavendel.

Den charmerande miljön har bevarats med hjälp av lokala företagares stora aktivitet, och de har lyckats fånga sommargästernas intresse. Efter en lång slummer har Vääksy i Asikkala kommun blivit allt populärare för turister igen.

Men det krävdes en kraftansträngning. Mer om det senare, först ska vi titta in i det här iögonfallande huset.

Gamla Växiö är en modern gammal by vid landets mest trafikerade insjökanal

Här i Vääksy – eller Växiö som det heter på svenska, ett namn som ingen använder – förenas två vattendrag, Päijänne och Vesijärvi. Den smala landtungan mellan de två sjöarna korsades av en kort älv.

Där, vid några kvarnar, grundades på 1400-talet en by som utvidgades till en aktiv marknadsplats som senare livades med en kanal.

Vääksy kanal togs i bruk år 1871 och hette då Vesijärvi kanal. Kanalen byggdes som nödhjälpsarbete som staten lät göra under nödåren på 1860-talet.

Vääksy kanal är än idag den mest trafikerade insjökanalen i Finland.

Idyll är ett ord som ligger nära till hands när man promenerar i faggorna av kanalen.

Följer man kanalstranden söderut mot Vesijärvi kommer man till en park, Norrlinparken, lummig och frodig. Ett stilla vatten flyter igenom den. Det är Vääksyälven, Vesijärvivatten som rinner ner i Päijänne.

Helt såld på Vääksy

Vid kanalen möter vi orsaken till att vi alls är här: Reetta Nousiainen. Hon är en riktig Gamla Vääksy-diggare som har lovat ge oss en rundtur i Vääksy.

Gamla Vääksy har under 2000-talet vaknat från sin törnrosasömn med hjälp av nya företagare och byaktiva som bland annat organiserar evenemang på området ...Vi vääksybor uppskattar den här vackra miljön vi får bo i.

Ur Reetta Nousiainens tips till Egenland

– Jag är inflyttad, men helt såld. Fastän jag inte har egentliga rötter här har jag känt mig välkommen, det har varit lätt att slinka in i livet här.

– Man kommer hit för att känna av en gammaldags byafiilis. De gamla husen är inte tysta museibyggnader eller enbart privatbostäder, utan det är som för 100 år sedan: husen rymmer verksamhet, affärer och kaféer.

Kvarnarna, grunden till allt

Vattnet har alltid definierat Vääksy.

En liten fors susar på en bit bort. Här finns en kvarnsten från tiden då fyra kvarnar malde mjöl i Vääksy.

Den enda bevarade kvarnen som fungerat på vattenkraft ligger intill älven. Huset är rödmålat och försett med en skylt som informerar om att det funnits kvarnar här sedan 1400-talet.

Men i början av 1980-talet var det mycket nära att inte den då igenbommade och nedgångna gamla kvarnen brändes upp.

– Man uppskattade inte gamla trähus särskilt mycket då, och en del av Vääksys kulturhistoria var nära att förstöras när den sista kvarnen utlovades som övningsobjekt till brandkåren, berättar Reetta Nousiainen.

Talkoanda och envishet räddade kvarnen som sedan 1985 fungerat som museum.

Men det finns faktiskt en fungerande kvarn i byn.

Sekelskiftets Riviera

Innan kanalen var Vääksy bara en anspråkslös mjölnarby, med kvarnar, ett gästgiveri och några hus. Den egentliga byn låg 1,5 kilometer bort i Anianpelto. Men med kanalen blomstrade byn upp, berättar Reetta Nousiainen.

För mer än 100 år sedan var Vääksy ett populärt sommarnöje speciellt bland kulturpersonligheter och kändisar.

Författarna Aleksis Kivi och Juhani Aho, släkten Järnefelt och Jean Sibelius har synts till här. Senare trivdes schlagerkompositören Toivo Kärki och tangolegenden Olavi Virta i Vääksy.

I och med kanalen och förbättrade kommunikationsmöjligheter till större städer blomstrade Vääksy verkligen upp i slutet av 1800-talet.

Bland den bildade överklassen var det populärt att fira sommarferierna ute på landsbygden. Också i Vääksy byggdes flera utsmyckade trävillor för det här ändamålet.

Nyt on kumminkin toisin, kun ajattelen, että minä olen tätille “kaikki” ja täti minulle enemmän kuin kaikki, olen niin sanomattoman onnellinen, etten voi oikein olla. Kun vaan saisin olla tätin luona ja silittää tätin otsalta suruja pois. Kiitos, hyvä Jumala, että annoit minulle sen jota aina olen kaivannut. Mitähän minustakin olisi tullut ilman sinua, rakas, kallis… Kaikki mitä vastedes tulen tekemään on suorastaan sinun ansiotasi… Onko siis väärin, että minä rakastan Sinua niin hirmuisen kiivaasti, niin äärettömän paljon, ettei se tahdo sopia minuun.

citat ur Juhani Ahos brev till Elisabeth Järnefelt, i Panu Rajalas bok "Naisten mies ja aatteiden. Juhani Ahon elämäntaide"

Från bortglömda ruckel till en levande by

Det att de gamla husen bevarats och att byn är så levande är de aktiva bybornas och företagarnas förtjänst.

På 1980-talet började man bygga ett köpcentrum på en åker en kilometer bort från kanalen. Det gamla bycentret ödelades när servicen flyttade till de nybyggda husen.

Det här med lokalturism var inget man satsade på under 1980- och 90-talen, trots planer - som förblev just bara planer. Men litet senare började lokala entreprenörer se potentialen och aktivera sig. De reparerade hus, startade nya företag och så småningom drog de med sig allt fler ivriga aktörer.

Så alla vann: Den gamla delen av byn bevarades och nybyggena koncentrerades nära det nya köpcentret. Förutom ett höghus alldeles nära kanalen, ett nybygge som hembygdsföreningens medlemmar motsatte sig in i det sista.

Gamla hus och vattendrag finns det ju av så det räcker i vårt avlånga land. Varför borde man stanna till just i Vääksy?

– Gamla Vääksy är byggtradition, vacker natur, fin stämning och en serviceorienterad anda. Det är människorna som gör Gamla Vääksy, förutom miljön, säger Reetta Nousiainen.

Kanalen, kanalen, kanalen

– Allt från ångbåtar till småjollar åker igenom här. En gång såg jag en ankfamilj slussas igenom kanalen.

Reetta Nousiainen står vid kanalstranden och tittar mot slussen en bit bort.

Nu står vattnet stilla. Men när slussen öppnas forsar vatten ner från Vesijärvi till Päijänne, och småbåtar, segelbåtar och mindre passagerarfartyg kan ta sig ända från Lahtis till Jyväskylä.

Ta segelbåten till ett kulturevenemang

Vid kanalbryggan ligger en segelbåt i trä och väntar på att slussen ska öppnas. Arttu Aula sitter i sin båt och skriver på sin dator. Han berättar att han åkte från Jyväskylä för fem dagar sedan.

– Jag besökte ett kulturevenemang i Lahtis och beslöt mig sedan för att stanna ett par dagar. Nu är jag på väg hem, men jag har inte bråttom, flinar han.

En annan, större segelbåt, slussas igenom kanalen.

Jorma Siivonen är en erfaren seglare på de här vattnen. Han håller i repen medan han berättar:

– När jag var liten skulle man veva upp slussen själv. Vi pojkar sprang omkring här och öppnade och stängde. Nu är allt automatiserat och tillträde förbjudet. Tråkigt!

Det susar i slussen när vattnet rinner ner i Päijänne. Oppi III och kapten Siivonen puttrar vidare mot Päijänne.

Och snart höjs kanalen igen, och sänks, och höjs, och sänks. Så som den gjort i Vääksy i snart 150 år.

Länk förknippad med bilden

EDIT 23.6.2021: Uppdaterad rubrik och ingress.