Pargas hembygdsförening och museet grundades 1928, vilket betyder att man i år firar 90-årsjubileum.
Hembygdsrörelsen kom igång i Finland i slutet av 1800-talet och det syntes också i Pargas.
Både ungdomsföreningarna i Pargas och Svenska klubben hade länge diskuterat frågan om att grunda en hembygdsförening eller museum av något slag, men det var först då nykterhetsföreningen IOGT år 1928 ordnade en hembygdsvecka, som ärendet avancerade.
Veckan bjöd på program i form av föreläsningar om allmogen, om folkdräkter och hembygdsforskning och lockade över 1 100 Pargasbor. Under veckan beslöt man sig sedan för att grunda en hembygdsförening som blev starten för Pargas hembygdsmuseum, berättar museiamanuens Anne Bergström.
Bondgård med uthus
- Då föreningen grundades, började man också fundera på dess verksamhet. Då föddes tanken på att bilda en forngård och man började samla på byggnader och föremål till gården. Tanken var att det skulle bli en bondgård med olika uthus.
De första byggnaderna man skaffade var en loftbyggnad och en torparstuga. Men i takt med att man började ta emot allt fler rivningshotade hus, så började man frångå tanken på en forngård och det blev istället ett hembygdsmuseum.
- Man ville bevara den lokala historien och i synnerhet de föremål som man visste att fanns. Det fanns ju tanken om att bondekulturen höll på att förstöras och den ville man då också bevara, förklarar Bergström om grundtanken för museet.
Verksamheten byggs upp
I början präglades verksamheten av insamling; insamlingen av föremål, byggnader, bilder, litteratur. Men i takt med att samlingarna och mängden byggnader växte till sig kom det också in en slags professionalism i verksamheten.
Man fokuserade istället på att ta vara på de byggnader och föremål som fanns och till exempel katalogiserade dem. Sakkunniga anlitades också för att få hjälp med till exempel inredningen av byggnaderna.
I början var den delen av verksamheten som riktade sig till allmänheten ganska liten. Man hade inte öppet på samma sätt som i dag, varje dag under sommaren, utan samlingarna visades upp närmast på beställning. Men då föreningen sedan fick en vaktmästare till museibacken, kunde man hålla öppet i större utsträckning.
På 1970-talet upplevde hembygdsföreningen sedan ett uppsving, berättar Bergström.
- Det var en period då mycket gammalt revs och förstördes och tanken på att bevara gamla byggnader blev igen viktig. Det var också då som museets samlingar utökades med flera hus på Gamla Malmen.
I dag ingår Ella Janssons stuga med gård och kammarrad i samlingarna, tillsammans med Kyrkkvartersstugan, Björkfeltska lillstugan, branddepån och Fredrikastugan. Dessutom har föreningen också hand om Industrimuseet och den geologiska utställningen vid Storgårds hemmanet invid gruvan.
På 1970-talet startades också en publikationsserie som ännu i dag ger ut lokalhistoriska skrifter. I dag satsar man mycket på verksamhet för allmänheten i form av program för skolor. Dessutom samlar man fortfarande på föremål och gamla bilder. På sommaren besöks museet främst av turister som besöker Pargas.
Lenin lockar
På 1980-talet var museets stora dragplåster det så kallade Leninrummet, som besöktes av busslaster av turister från Sovjetunionen. Rummet finns i Kirjalagården som på den tiden fungerade som gästgiveri. Lenin tillbringade tre dagar där då han var på flykt från Ryssland och reste igenom den åboländska skärgården mot Sverige.
På 1960-talet flyttades gården till museibacken och i dag är rummet inrett med bland annat sängen som Lenin sov i, och ett skrivbord och en stol som han använde under sitt besök.
- Men där finns också Sovjetpropaganda som museibesökarna lämnat efter sig under sina besök, berättar Bergström och skrattar. Det är ett slags kuriosarum.
Hembygdstanken lever vidare
Hur ser framtiden då ut för hembygdsmuseerna? Inställningen till dem har varierat under årens lopp, berättar Bergström.
- Det har funnits en period från centralhåll då man kanske inte har varit så jättepositivt inställd till de här lokala museerna. Man tycker att det finns så jättemånga av dem här i Finland och kanske frågat sig om de alla behövs, vad är deras uppgift egentligen?
Men vinden har också vänt, tycker Bergström.
- Jag tycker att det är jätteviktigt att man har sitt eget museum, för vem skulle annars visa Pargas historia? Jag tror att man ser på det här helt på ett annat sätt i dag. Man har insett hur viktiga de egentligen är.
Jubileumsprogram
Under 2018 kommer museet att ordna olika former av program för att uppmärksamma 90-årsjubileet. Firandet inleds i april med bland annat kulturvandringar, där man kan bekanta sig med de museibyggnader som finns på Gamla Malmen. Där kommer också att ordnas program i form av berättelser, sång och musik.
Till sommaren ordnas också en jubileumsutställning som belyser föreningen och dess historia. Den uppmärksammar bland annat händelserna under året 1928, både lokalt, nationellt, men också internationellt. Dessutom ställer man ut många av hembygdsmuseets föremål, som annars ligger undanpackade.
I augusti-september bjuds det också på program i form av en jubileumsvecka, med bland annat filmvisningar.