I Societetshuset i Fredrikshamn finns två väggmålningar som Tove Jansson målade när staden fyllde 300 år. De föreställer staden och ståtliga kadetter i en miljö inspirerad av havet.
Längs den ena kortväggen hänger målningen Fredrikshamns historia. Målningen på kabinettets motsatta sida bär titeln En berättelse från havets botten.
Tavlorna är i äggoljetempera och målade i ateljén i Helsingfors. De är 455 cm långa och 150 cm höga.
Tove Jansson började måla dem 1949. De överlämnades till Fredrikshamn i samband med att staden firade sitt 300-års jubileum.
Staden grundades 1653 som Veckelax Nystad och fick sitt nuvarande namn efter den svenske kungen Fredrik den första 1723.
Havet är det genomgående temat i de två väggmålningar som har prytt kortväggarna i Marskens sal i Societetshuset i Fredrikshamn sedan 1952.
Motiven föreställer scener ur och symboler för livet i Fredrikshamn. Mitt i bild har Jansson målat ett skepp i hård sjö. Det blixtrar och havet stormar. På stranden står en handfull personer och vinkar.
- Jag tror att några som äger skeppet och någons hustru är där. Det kan kanske vara Jacobina Bruun som på 1800-talet fortsatte sin mans affärer och var mycket tuff, säger Fredrikshamnsguiden Marja-Leena Tamminen.
Fredrikshamn var på 1700-talet en av landets viktigaste stapelstäder. Nästan allt salt importerades hit för att sedan säljas vidare till bland annat Borgå och Lovisa.
Seprahandel mellan vänner
Allmogehandel mellan Veckelax och Estland förekom redan på 1300-talet. Den kallades sepra, som rakt översatt betyder handel vänner emellan.
Historien berättar att Veckelaxbor tog med sig fisk om vårarna till Estland. I augusti seglade ester i sin tur till Veckelax med havre eller råg som betalning för fisken.
Sepramarknader ordnas fortfarande vartannat år. I somras ordnades sepramarknaden i Klamila hamn. Om två år hålls marknaden i Estland.
Fredrikshamn drabbades av ett flertal bränder under 1700- och 1800-talet och har därför återuppbyggts många gånger.
- Jag brukar säga att den här staden hade svensk födsel och barndom, rysk ungdom och finskt vuxenliv, säger Tamminen.
Vi tittar på en vy av Fredrikshamn upp till vänster i bild.
- Staden hade brunnit ner nästan helt och hållet 1821. Bara några hus bakom kyrkan var kvar. Där är Flaggtornet, Rådhuset, Veckelax kyrka och den halvfärdiga ortodoxa kyrkan som blev färdig 1837. Det här är tre år tidigare, berättar Tamminen.
Fästningen hade tre portar. Närmast i bild ser vi den västliga porten, Villmanstrans port, genom vilken man anlände till staden.
Besökare togs emot av soldater som inkasserade en så kallad liten tull av personer som kom för att sälja något i staden.
Tove Jansson använde en målning av fransmannen Barthélemy Lauvergne från 1839 som förlaga.
Kadetter och mamseller
Idag förknippar de flesta staden med reservofficersskolan som tidigare utbildade officerer.
Kadettskolan eller Finska kadettkåren i Fredrikshamn verkade mellan 1819 och 1903 efter att kårens byggnader i Haapaniemi förstörts av brand.
Kadetterna kom från samhällets högre samhällskikt. De var viktiga för Fredrikshamn eftersom familjerna som följde med sönerna blev välkomna inslag i societeten.
- I slutet på 1800-talet fanns här också en svensk flickskola. Flickorna kom också från fina familjer då lärarna kom från kadettsskolan. De möttes och dansade på baler. Det sägs att vi hade lite över 200 unga kvinnor och 15 av dem gifte sig med en officer, säger Tamminen.
Dödsfall firas med kaffe och kringla
Kadetterna bär mörkblåa unifomer och hattar med plymer. Trots det estetiska utseende var unifomerna tunna.
- På vintern gick kadetterna ut på gården i sina unifomer för att gymnastisera. Sedan fick de en skorpa och surmjölk till frukost, varefter de hade skola till klockan tolv. Sen följde lunch och militära övningar och mat en tredje gång på kvällen.
Kadetten baron Mannerheim skrev till sin syster att de firade en jubileumsdag för att en lärarfru hade avlidit. De fick kaffe och kringla vid begravningen.
De tre kadetterna är också avporträtterade i målningen på den andra kortsidan. Den som heter En berättelse från havets botten.
Två av männen står med ryggen mot betraktaren, den tredje håller en sjöstjärna under armen. De sköna mamsellerna saknas. Vi ser istället en sjöjungfru. En marulk och en ankarkedja. Vi befinner oss på havets botten.
I bägge målningar finns också ett litet mumintroll avtecknat. Trollen medverlkar inte i handlingen utan tittar ut från målningen. Här finns också en underlig, grön figur med vassa fenor och Lilla Mys ögon.
Societetshuset i Fredrikshamn med hotell och restaurang ritades av A. W. Mayer och blev klart 1890. Stenbyggnaden fick en våning till 1947.
Fram till för några år sedan hade staden hand om hela Societetshuset, men valde att överlåta hotell- och restaurangverksamheten till S-kedjan.
Staden äger alltså fortfarande Tove Janssons väggmålningar, men med den nya hyresgästen har verksamheten i hotellets andra våning upphört.
Marskens kabinett var i tiderna en festsal där man dukade upp till baler och bröllopsmiddagar. Idag är kabinettet stängt för allmänheten och möblerna är borta. Väggmålningarna visas bara för grupper tillsammans med en lokal guide.