De som rört sig över järnvägen i Karis under sommaren har garanterat lagt märke till det spontana konstgalleri som uppstått längs med väggarna på den tillfälliga bron.
Från topp till tå och från den ena ändan till den andra är tunneln fullspäckad med färgsprakande målningar.
Det är tack vare Luckan i Raseborg och barnkulturkoordinator Pamela Andersson som det är tillåtet för vem som helst att pryda väggarna med egna alster.
Projektet som går under namnet Community art project, samfundskonstprojektet, startade i mitten av juli.
- Vi tänkte inte att det skulle bli så här populärt. Vi gjorde kring 50 rutor på väggarna och funderade ifall de skulle fyllas. Nu finns det målningar från ända till ända, allt är målat, konstaterar Pamela Andersson förtjust.
Målgruppen var ursprungligen barn och ungdomar, men också vuxna utrustade med sprejburk eller pensel har hittat till platsen.
- Det är jätteroligt att se att folk i alla åldrar varit ivriga att måla, så ska det vara, säger Andersson.
Något som alla skapar tillsammans
I den ena ändan av bron står regler listade och att det är frågan om samfundskonstprojekt.
- Det betyder att alla som bor på ett ställe kan komma samman och skapa något tillsammans, förklarar Andersson.
Det kunde rentav bli en bok i framtiden. Jag hoppas att det är något som får leva vidare, att man kan fortsätta med det vid andra byggen
Karin Svahnström
Väggarna rymmer allt från visdomsord till porträtt och taggar, men det populäraste temat är - kanske inte så oväntat - Karis.
- Här finns texter om orten, tåg, djur och natur. Många olika färggranna skapelser och motiv, beskriver Andersson.
Med tanke på hur populärt projektet visat sig vara hoppas Andersson att det skulle få en fortsättning.
- Eftersom det kommer att byggas ett nytt kulturhus här i Karis, så skulle ett önskemål från min sida vara att skapa ett motsvarande projekt där, berättar hon.
- Det skulle vara fint om det skulle vara på en lika central plats i framtiden.
Fått blodad tand
Andersson är inte heller orolig över att ivern skulle avta. Det är inte frågan om nyhetens behag, tvärtom kommer intresset för att skapa konst i gatubilden snarare att växa ytterligare, spår hon.
- Jag tror att folk kan bli ännu ivrigare. Man kommer in i det när man blir van. Jag har fått blodad tand och det är jätteroligt, berättar Andersson som prytt väggen med en stor tulpan och klöverblad.
Ett av verken som har väckt extra mycket förtjusning är ungdomsledare Sebastian Bergs Karistext med ett hjärta som i-prick.
På Facebook har hans målning till och med inspirerat till ett upprop att konsten ska bevaras efter att bron rivs.
- Det roligt att höra att det kommit bra feedback. Jag målade det för att sprida glädje åt dem som går förbi. Därför har jag ett grant hjärta som i-prick, förklarar Berg.
Tunnlar kunde piggas upp med graffiti
Till vardags jobbar Berg med stadens ungdomar. Gatukonsten klassar han endast som hobby.
- Som ung så ritade jag mycket till pappers. Nu när det kommit lagliga väggar till Finland så har jag haft möjlighet att måla på dem och fastnat för det, berättar Berg.
Han förklarar att en orsak till att gatukonsten fascinerar är den vida publiken.
- Det finns en frihet i att måla och att många går förbi. Graffitin väcker många känslor - förargelse hos en del och beundran hos andra. Den är inte heller bestående. Den kanske tvättas bort eller så målar någon över, vilket är helt ok, beskriver han.
Berg har tagit med några ungdomar till bron, men hittills har intresset varit ganska svalt.
- De kanske ännu inte vågar måla på offentliga platser fast det är lagligt, men så småningom, tror han.
Berg har funderat på att ta initiativ till att gatukonst skulle tillåtas i en av underfarterna i trakten.
- Det finns många städer som har lovliga tunnlar för gatukonst. Jag har tänkt föra fram att man skulle få något motsvarande till Raseborg, här finns många trista tunnlar där fotgängare rör sig dagligen.
Konsten ger färg åt promenaden
En vars hjärta klappar extra friskt för den färggranna bron är Karin Svahnström, administratör för Facebookgruppen “Jonej, sa Karisbon”.
- Jag blir så glad när jag går förbi. Jag tänker: “Jess, Karis i mitt hjärta”, beskriver hon Sebastian Bergs målning.
Svahnström har de facto valt att ändra promenadrutten med hunden Albert så att de numera ofta går via den tillfälliga gångbron.
- Den är som ett konstgalleri, säger hon.
Trots frekventa besök har hon inte själv bidragit till konstsamlingen.
- Jag är nog ingen konstnär. Jag njuter av det som andra gör, förklarar hon.
Rivs med bron
Svahnström hör till dem som hoppas att konstverken kan tas tillvara i någon form efter att bron går i graven.
- Det kunde rentav bli en bok i framtiden. Jag hoppas att det är något som får leva vidare, att man kan fortsätta med det vid andra byggen.
Piia Nordström, ansvarig gatuchef i Raseborg, säger att verken antagligen kommer att gå sönder då bron rivs, men uppmanar alla hugade att dokumentera målningarna med fotografier.
Luckan har de facto kontinuerligt fotograferat verken för att de ska finnas kvar efter att bron går i graven, berättar Pamela Andersson.