"These boots are made for walking..." heter det i sången. I det här fallet är det inte bootsen utan tassen, eller tassarna som den lilla hunden ska gå hoppa och springa med. Än så länge har tassarna inte tagit ett ända steg och de facto har valparna inte ens ännu sett dagens ljus eftersom ögonen inte har öppnat sig.
I hundboken står det också att de inte heller hör något under de två första veckorna eftersom inte öronkanalen har öppnats.
Valparna har samma proportioner som nyfödda människobarn, det vill säga stora huvuden och korta ben. De ser ut som små grisar där de ligger och snusar. Bra är det väl egentligen att de inte än så länge går, antagligen skulle magen släpa i marken och de försökte. Trinda och runda är de alla, ingen är mindre än någon annan så det har tydligen rått demokratisk fördelning vid spenarna.
Vilken tur att jag har en hund som inte är enfärgad! Jag läste i tidningen Våra hundar, som Kennelklubben ger ut, om knep som de måste ta till som har enfärgade hundar, som följaktligen får enfärgade valpar. Jo, man kan tydligen märka dem med små klickar nagellack på pälsen på olika delar av kroppen, eller förse dem med små olikfärgade halsband.
Ja det vore väl en mardröm att överlåta fel valp till någon. I värsta fall kunde det gå som med familjen som köpte kaninen Lasse. Efter en tid visade det sig att Lasse inte alls var en Lasse utan en Lisa, eftersom det en dag fanns många kaniner i lådan där det tidigare hade funnits bara en.