”I sin roman Annanstans laddar Malin Kivelä det vardagliga livet med lågmäld men intensiv sinnlig energi" säger professor Claes Ahlund i motiveringen till att Malin Kivelä tilldelas Svenska Yles litteraturpris år 2013 för romanen "Annanstans".
Årets vinnare av Svenska Yles litteraturpris, Malin Kiveläs Annanstans, är en mycket sensuell och lyhörd bok. I sammanflätade stycken låter hon fyra generationer av kvinnor komma till tals om sina drömmar, tankar, ursprung och dagliga göromål.
Kompositionen är komplicerad. Läsaren får baxa sig in i berättelsen genom ordkaskaderna och väl framme och inne gäller det att vara uppmärksam, för det är inte lätt att gå tillbaka i historien för att kolla detaljer i berättelsen.
Hållpunkterna är tre olika tidsplan. En vår 1986 då flickan Nina, 11 år, reser omkring med sin mamma Lida, alltid på väg Hon är en dotter som får följa sin mors nycker och träda i bakgrunden då andra personer (män) fångar moderns uppmärksamhet. Det är en berättelse färgad av rastlöshet och oro i en bil fylld av musik, eller tåg med restaurangvagn.
Klippan i tillvaron är mormor Vailet som hittar dotterdottern på sin trappa de gånger då Nina inte kunnat åka med på resorna, då hon varit sjuk. En gång står hon där efter att ha återvänt ensam hem ...
Ninas tidsplan är juni 1997. Hon befinner sig i New York, sammanbor med Roger förbereder ett slutarbete om dans, skriver, försöker minnas hur det egentligen var.
Vailet får ett telefonsamtal om sin nära släkting Helga i juni 1997. Hennes tid börjar vara ute och Vailet som enda släkting kallas till hemmet för ett sista besök. Helga är bortom ord och för Vailet är hon en främmande människa. Den person som stått Vailet nära är Fanny Blom, Helgas äldre syster. De minnen Vailet har är svart-vita fotografier av en samlad skara systrar, hennes fastrar.
Men läsaren får en inblick i vem Helga är. Hon har också en anknytning till New York. Jobbade som piga där våren 1927 och närde drömmar som inte fullföljdes. Återvände hem och samlade ihop bitarna av sitt liv.
I slutet knyts trådarna ihop, för läsaren, men inte för personerna. Minnen, drömmar och samtal bildar den väv vi kallar liv. Malin Kivelä har skrivit en komplicerad och skimrande väv där barnets sinnesintryck och den åldrande människans trygghetsbehov bildar livstrådar över generationerna.
Eller som Claes Ahlund, professor vid Litteraturvetenskapliga institutionen vid Åbo Akademi och årets domare formulerat sin prismotivation:
”I sin roman Annanstans laddar Malin Kivelä det vardagliga livet med lågmäld men intensiv sinnlig energi. Stilsäkert och med stor känslighet rör hon sig mellan fyra generationer och flera tidsplan, från 1920-talet till 1990-talet. Hon ställer uppfordrande frågor om rötter och relationer till sina huvudpersoner – och hon gör det i lika hög grad till oss som läser romanen. Det är mycket imponerande.”
Text: Anna Dönsberg