Den amerikanske rockmusikern Lou Reed är död. Den 71-årige Reed avled på söndagen i sitt hem på Long Island, i sviterna av den levertransplantation han genomgick tidigare i år.
Enligt Reeds litteräre agent Andrew Wylie hade hans hälsa länge varit bräcklig.
Lou Reed, född 1942 i Brooklyn, var tveklöst en av de viktigaste stilbildarna i rockmusikens historia, även om han aldrig nådde lika stor kommersiell framgång som superstjärnor som Beatles, Rolling Stones eller Bob Dylan.
Förde samman rockmusik med avantgardistisk konst
Näst Dylan finns det ingen rockpoet som inmutat lika många nya områden att behandla i låttexter. Och ingen annan har gjort lika mycket som Reed för att föra samman rockmusik med avantgardistisk konst - experimentell teater, litteratur, bildkonst och film.
Reed bildade 1965 The Velvet Undergound tillsammans med John Cale, Sterling Morrison och Moe Tucker, och med popkonstnären Andy Warhol som producent. Bandets första album, The Velvet Underground and Nico släpptes i januari 1967.
Albumet betraktas som en milstolpe i rockmusikens historia, med sin blandning av rått gitarrsound och texter om teman som droger, sadomasochism och prostitution - skrivna av Reed (eventuellt i samarbete med Cale) och framförda av Reed själv eller den tyska modellen Christa Päffgen (alias Nico).
The Velvet Underground and Nico blev ingen storsäljare, och sålde under fem år bara runt 30 000 exemplar. Men som musikproducenten Brian Eno uppges ha sagt: "Alla som köpte skivan gick och bildade ett eget band!"
En enda Top 20-hit - otaliga efterföljare
Slitningarna med Cale fick Reed att lämna The Velvet Underground år 1970, varefter han inledde en solokarriär. Hans första egna LP Lou Reed gick obemärkt förbi. Men det andra albumet Transformer från 1972, klart influerat av den nya glamrocken, blev en jättesuccé och gav Reed hans enda Top 20-hit, Walk on the Wild Side.
Den alltmer heroinberoende Reeds övriga 70-talsalbum - rockoperan Berlin från 1973, det helt ostrukturerade Metal Machine Music 1975 - hyllades antingen som djärva experiment eller avfärdades som pinsamma misslyckanden. Det är först i efterhand som de fått klassikerstatus.
1980-talet lyckosamt
Men då 80-talet gick in lyckades Reed efterhand vänja sig av med det värsta drogmissbruket, och under decenniet släppte han en svit väl emottagna skivor - The Blue mask och Legendary Hearts och New Sensations. Och flera av de punk-, new wave- och alternativgrupper som framträdde under 70-, 80- och 90-talen var mer eller mindre påverkade av hans musik.
Reed försonades med Cale 1990, och gjorde rentav några revival-framträdanden med The Velvet Underground. Han blev alltmer betraktad som en av rockens äldre frontfigurer vid sidan av exempelvis Dylan och Neil Young. Den slutliga bekräftelsen kom 1996 med The Velvet Undergrounds medlemskap i Rock and Roll Hall of Fame.
De senaste åren blev Reed mycket intresserad av fotografikonst, men han fortsatte också spela in skivor som ömsom väckte förtjusning, ömsom ilska. 2002 kom The Raven, ett temaalbum om Edgar Allan Poe. Reeds sista album Lulu från 2011 spelades in tillsammans med hårdrocksgiganten Metallica.
Reed var gift tre gånger. Det sista äktenskapet med artisten Laurie Anderson ingicks 2008.
Velvet Underground - I'm Wating For The Man (1966)
Lou Reed & Luciano Pavarotti: Perfect Day (2001)