- Demonstrationen i Tammerfors under självständighetsdagen kan betecknas som ett slags "party-demonstration" som hade inslag av så kallad performance-politik, säger Petri Koikkalainen, politisk forskare vid Lapplands universitet.
- Och målet - presidentens självständighetsfest - var rätt valt ur demonstranternas synvinkel. Vid en "party-demonstration" sänker man tröskeln för folk att delta genom att uppmana folk till att festa, tillåta rusmedel och ge alla fria händer att förverkliga sig själva. Tanken bakom är att skapa en upplevelse som stärker gruppen och som säkerställer att folk vill ställa upp också på följande demonstrationer, säger Koikkalainen.
Starkt symbolvärde
Enligt honom var det ändamålsenligt och förnuftigt att välja just presidentens festmottagning som mål, trots att demonstrationerna sedan spårade ut.
- För en grupp som har starka anarkistinfluenser och som vill kritisera den finländska konsensuspolitiken har presidentens fest ett starkt symbolvärde. Och det här gäller fastän den ekonomiska eliten inte ens skulle vara där på fest utan att det mer handlar om underhållning som ska binda samman nationen.
- Om man strävar efter att visa att samhället håller på att falla samman och att motsättningarna håller på att skärpas så väljer man den här tillställningen, säger Koikkalainen.
Han anser också att ett av demonstranternas budskap som har hamnat i skymundan efteråt - när demonstrationen stämplades som huliganism och vandalism - är att Finlands självständighet och konsensus bygger på en lögn som har som syfte att kontrollera och undertrycka människorna. Med andra ord är det fråga om en elitens konsensus - inte hela folkets koncensus.
Timo Sipola