Skådespelaren Jonas Karlsson, för många känd från filmer som Offside och Cockpit eller tv-serier som En pilgrims död och Solsidan var i Helsingfors för att snacka finska med mig. Ett möte som tog oss mot oanade höjder.
Vi träffades utanför en biograf en soldränkt septemberdag. Något försenad till intervjun halvsprang jag den sista biten mot vår mötesplats. Jonas satt precis och avslutade en annan intervju då han reste sig upp och välkomnade mig. Vi utbytte kort lite artighetsfraser innan jag beslutade mig för att berätta om intervjuplanen. Jonas fick i uppdrag att visa mig det roligaste i hela Helsingfors.
På väg mot vår taxi började vi så smått tala om anledningen till hans Finlandsbesök; filmen Hallonbåtsflyktingen. En film som kom att bli mycket språkligt krävande för Jonas. Just som vi skulle hoppa in i taxin kom Miika Nousiainen, författaren av förlagan till filmen, gåendes bakom oss. Han bjöd in oss till ett café alldeles i närheten där hela filmteamet satt samlat. Jonas berättade att han gärna skulle komma dit lite senare, men först hade han ett uppdrag att fullfölja.
Bekännelser i en taxi
Taxifärden gick mot Gamla Salutorget. Samtalsämnet gled nästan direkt in på det finska språket.
- Det svåra med finska språket är att orden inte alltid är samma ord, eller att ett ord kan vara ett helt begrepp. Sedan är det alla dessa ljud. Som till exempel "yhteiskunta".
Vi brister båda i skratt. Inte för att det låter konstigt när Jonas säger yhteiskunta. Inte för att han säger det fel heller. Vi brister i skratt av den anledningen att just detta är ett ord som fastnat hos honom. Samt att det tar mig, som ju ändå bott i Finland i några år, ett kort tag innan jag kommer på vad ordet betyder.
Under resten av färden mot vår intevjuplats för dagen försöker Jonas imponera på taxichauffören med sin finska. Efter några försök, och en mycket vänlig taxichaufför, lyckas han klura ut hur man på finska beställer en köttpirog samt en kopp kaffe med mjölk. Det verkar som att vi skulle kunna få lite att äta också under vår intervju.
En höjdarintervju
Just som taxin svänger in vid det stora pariserhjulet nere vid färjeterminalen slår det mig att jag ju helt glömt bort att fråga om Jonas är höjdrädd eller har anlag för klaustrofobi.
- När vi spelade in filmen så fick jag hänga i en sele, ut från relingen på en Finlandsfärja, och släppa taget med båda händerna. Jag var lite tveksam men släppte till slut.
Med dessa lugnande ord kändes det som att valet av intervjuplats, ett pariserhjul, kanske inte var en helt dålig idé ändå. Vi satte oss ned och vår 12 minuter långa åktur startade. En riktig höjdare. Mätt i antal meter över marken i alla fall.
- Fast det hade kunnat bli en ganska rolig intervju om jag hade höjdskräck, tillade Jonas Karlsson.
Att tala finska och svenska som en finländare
Hallonbåtsflyktingen kom att ställa stora krav på Jonas Karlsson. Språkligt, stod han inför två utmaningar. Den första var att han skulle lära sig finska.
- Ett år innan vi började spela in så startade min utbildning. Att bygga upp en slags grund i finska och framför allt, att låta så finsk som bara möjligt.
Förutom att lära sig finska ord och repliker ställde rollen ett krav på Jonas känslospråk. Att säga "mamma" på svenska väcker vissa känslor inom honom. Det finska ordet "äiti" väckte inte alls samma känslor. Något han fick öva mycket på för att kunna förmedla rätt känsla i orden.
- Sedan var det ju faktiskt riktigt utmanande att lära sig tala svenska som en finländare!
Den andra språkliga utmaningen låg i att ändra sin svenska dialekt och sitt förhållningssätt till svenska språket. Jonas Karlsson tillbringade, parallellt med sin finska utbildning mycket tid på att forma om sin svenska så som en finländare talar svenska.
Att jobba med ett finskt team
- Det var riktigt härligt enkelt att jobba med ett i stort sett finskt team. Jag tror att det på något sätt hör samman med att filmteam, vart de än befinner sig, har lätt för att hitta varandra.
Jag berättade för Jonas att jag läst att svenska skådespelare lyssnar på vad deras regissör säger. Sedan gör de som de vill. Finska skådespelare lyssnar på regissören, gör så som regissören sagt och först efter tagningen kommer åsikter och feedback. Jonas bryter ut i ett leende och skrattar.
- Jag har hört det där! Jag skulle säga att svenskar kanske vill sträva efter ganska mycket konsensus medan finnar kanske har lite lättare för att ta till sig det hierarkiska. Men, samtidigt så måste en filminspelning ha en ganska tydlig hierarki.
När pariserhjulet snurrar sitt sista varv är det så dags för Jonas Karlssons utmaning. Att visa mig det roligaste i Helsingfors, enligt honom. Det visade sig att vi inte behövde gå särskilt långt.
En hamnbassäng senare
Vi fortsätter att småprata om allt möjligt. Jag råkar veta att Jonas Karlsson är en stor fotbollsfantast så jag kan såklart inte motstå frestelsen att tala lite fotboll också. Vi hann precis avhandla Hammarbys insatser så här långt under säsongen då Jonas stannade.
- Här!
Vi hade rört oss från en hamnbassäng till en annan. Jonas rörde armen i riktning mot presidentslottet. Armen stannar då den pekar rakt mot Tommi Toijas skulptur "Bad Bad Boy". Den cirka 8 meter höga statyn av en kissande man är det som Jonas Karlsson vill visa mig.
- Den är ju alldeles fantastiskt rolig!
Vi skrattar båda två. Intervjun som tog oss upp i ett pariserhjul avslutas med att vi tittar på en hög staty. Jonas knäpper förtjust några bilder av statyn och beger sig iväg mot kvällens stora begivenhet, presspremiären av Hallonbåtsflyktingen.
Hallonbåtsflyktingen har premiär fredagen den 3 oktober i de Finländska biograferna. Mera Jonas Karlsson i Efter Nio, torsdagen den 2 oktober, kl. 21.00 i Yle Fem och på Arenan.