Forskningen som ska motverka fågelinfluensans spridning

När döda skrattmåsar hittades utanför Kalmar sommaren 2023 befarade Jonas Waldenström att något var allvarligt fel. Som professor med fågelburna sjukdomar som specialområde har han forskat om fågelinfluensa i över 20 år. Väl medveten om den kraftiga ökningen av utbrott i Europa de senaste åren misstänkte han att smittan hade kommit hit. Han begav sig därför med kikare till Kalmar slott för att inspektera den stora kolonin med skrattmåsar som häckar mitt i staden. Måsarna såg ordentligt sjuka ut.

– Man ser tydligt att något är fel hos fåglar som är insjuknade i fågelinfluensa. De vuxna burrar upp sig och blir slöa. Vissa får problem med nervsystemet, får svårt att stå upp eller rycker okontrollerat med huvudet. Jag såg hur ungarna drunknade vid strandkanten och i vattnet guppade det runt döda fåglar, berättar Jonas Waldenström, som rapporterade upptäckten till regionens smittskyddsläkare.

Snart kom personal i skyddsdräkter och samlade upp hundratals döda skrattmåsar i sopsäckar. Under sommaren följde Jonas Waldenström och hans kollegor smittan som spreds likt en våg från koloni till koloni norrut genom kommunen. Vid slutet av juni hade flera tusen skrattmåsar konstaterats döda av H5N1, en mycket smittsam variant av fågelinfluensavirus.

Dramatisk ökning i Europa

Fågelinfluensan har ökat dramatiskt i Europa sedan 2020. Särskilt oroande är virusvarianten H5N1, vars utbredning har eskalerat, från tillfälliga utbrott under vinterhalvåret till ett konstant hot mot vilda och tama fåglar.

– En trolig förklaring till att viruset har blivit vanligare är att det har muterat till att bli bättre på att hänga kvar hos vilda fåglar. Vi misstänker att det finns fågelarter som bara får milda symtom eller inte några alls. Dessa arter kan i så fall hålla i gång en smittcykel och ta med sig virus även under flyttningen. Emellanåt spiller det över till mer känsliga arter och då uppstår det ett utbrott likt det vi såg i Kalmar, säger Jonas Waldenström.

H5N1 är ett högpatogent fågelinfluensavirus, vilket betyder att det är mycket smittsamt och dödligt för fjäderfä som kalkon och kyckling. Dessa blir särskilt utsatta nu när viruset har fått fäste hos vilda fåglar, eftersom det därmed är svårare att övervaka var smittan finns.

Ytterligare en oroande förändring är att viruset angriper fler arter än tidigare. Det handlar dels om skrattmås och andra häckande havsfåglar, dels däggdjur som säl och utter. Viruset sprids över världen, utöver Europa och Asien har det kommit till Nordamerika, Sydamerika och nu senast till Antarktis. Lyckligtvis har människor svårt att smittas, endast ett fåtal fall har konstaterats världen över.

Forskning för att motverka spridningen

För att motverka spridningen av H5N1 behövs mer kunskap om virusets egenskaper, vilka arter som bär på smittan och om deras flyttningsvägar. Det är frågor som Linnéuniversitetets forskare försöker besvara i det stora internationella forskningssamarbetet Kappa-Flu, finansierat av EU:s forskningsfond Horizon 2020.

Linnéuniversitetet bidrar till projektet med lång erfarenhet av forskning om fågelburna sjukdomar. När en tidig variant av H5N1 dök upp i Europa första gången för snart 20 år sedan var forskargruppen Zoonotisk ekologi och epidemiologi i Kalmar en av få specialiserade på området.

Sedan dess har gruppen specialiserat sig på just de frågor som är viktiga för att motverka den pågående smittspridningen: hur fågelinfluensavirus förekommer i naturen, hur de påverkar fåglar samt hur fåglarna bär med sig virus till nya platser.

Misstänkta smittspridare

Den mest troliga hypotesen är att vissa andfåglar bär med sig viruset långa sträckor med endast milda symptom, berättar Jonas Waldenström.

– Vi vet att simänder bär på många andra influensavirus utan att bli sjuka. På hösten är ungefär var femte gräsand infekterad av ett lågpatogent influensavirus, det är alltså väldigt vanligt hos änder. En möjlighet är att även högpatogen fågelinfluensa har utvecklats till att bli mildare hos änderna. En annan möjlighet är att ändernas immunförsvar har stärkts av att ha burit på så många andra influensavirus och då gör en infektion med ett högpatogent virus mindre farligt för fågeln.

Andfåglarnas benägenhet att bära på sjukdomar har gjort dem till ett återkommande studieobjekt vid Linnéuniversitetet. Forskarna har kartlagt ändernas omfattande resvägar med hjälp av små GPS-sändare. Tekniken gör det möjligt att följa enskilda änder i realtid medan de flyger över den eurasiska kontinenten. Data samlas in om hur snabbt änderna flyger och vid vilken tid på dygnet, hur ofta de mellanlandar och var. Med data från tillräckligt många änder kan man räkna ut mönster i deras beteende, samt se hur exempelvis väder påverkar deras förflyttningar. Denna kombination av epidemiologi och flyttfågelekologi kan visa hur högpatogena virus sprids i världen.

Strategiskt viktig plats för forskning

Ett av målen med forskningssamarbetet Kappa-flu är att identifiera fåglar som bär på viruset i det vilda utan att själva bli sjuka. För att göra det krävs aktiv provtagning, en sorts stickkontroller där man fångar in vilda fåglar och provtar dem för virus.

Som en del i projektet etableras provtagning på strategiskt viktiga platser runtom i Europa. En av dessa är Ottenby fågelstation på södra Öland, bara några mil från Linnéuniversitetet. Här mellanlandar mängder av flyttfåglar på väg över Östersjön varje vinter och vår. Jonas Waldenström liknar området vid en rastplats längs en högtrafikerad motorväg.

– För en and är stora delar av Öland den perfekta platsen att rasta på. Här finns långa grunda stränder och massvis med ängar. Det är också en potentiell plats där virus kan spridas till nya individer.

Vid Ottenby fågelstation har det länge utförts aktiv provtagning av vilda fåglar i forskningssyfte.

– I stora delar av Europa förlitar man sig fortfarande på passiv övervakning, det vill säga att man endast provtar döda fåglar som misstänks bära på smitta. Problemet är att den metoden missar till synes friska individer som bär på virus i hemlighet.

Skydd mot framtida pandemier

Situationen med fågelinfluensa påminner oss om vikten av att forska om vilka sjukdomar som finns i naturen och deras potential att överföras till människor. Majoriteten av våra sjukdomar härstammar från djurens värld och de influensavirus som cirkulerar hos människor i dag har sitt ursprung hos fåglar.

– Hos virusforskare finns alltid frågan om nästa stora utbrott närvarande. Att mänskligheten nyligen drabbades av en pandemi var ingen överraskning i sig, frågan handlar snarare om vilken virustyp som skulle få fäste härnäst, säger Jonas Waldenström.

Influensavirus muterar ständigt. Enskilda virustyper blir fler eller färre beroende på deras förmåga att angripa djur, spridas till en ny plats via till exempel ett värddjur, eller till följd av ett förändrat klimat som skapar nya förutsättningar för virus att frodas. Små förändringar kan göra ett virus mycket mer smittsamt, som vi nu ser med H5N1.

Vid Ottenby fågelstation har provtagningen av vilda fåglar pågått sedan tidigt 2000-tal. Över 60 000 prover har samlats in och frysts ner. De är av stort vetenskapligt intresse för att förstå utvecklingen bland fågelburna sjukdomar.

I projektet Dåtid, nutid och framtid: fågelburna sjukdomar i ett föränderligt klimat  som nyligen fick finansiering av Vetenskapsrådet ska forskarna kartlägga utvecklingen.

– Vi vet mycket om vår hälsa och våra tamdjurs, men trots att vi delar många infektioner med djuren och att majoriteten av våra sjukdomar härstammar från andra arter så saknar vi mycket kunskap om vad som pågår i det vilda. Vi måste förstå det bättre för att kunna skydda oss själva, säger Jonas Waldenström.